Björnstad - en stad som fångar en man, på så vis som bara en björn kan

Böcker 28 maj 2019 ungefär 6 minuter att läsa

Det är ju ovanlig att skriva om romaner och skönlitteratur på en teknisk blogg (detta låter bara malplacerad och kanske även galen – och det är precis därför jag kommer göra det :-)). Men med så kraftfull och spännande berättelse – som Björnstad definitivt står för – är det bara så att jag måste göra ett undantag och ge uttryck för mina tankar om denna känslomässiga bok (det var också den första boken som jag nånsin har läst på svenska – och jag är så jäkla glad att ha gjort så!).

Kanske ska jag också tipsa er om en bra och tankeväckande volym att läsa och sedan fundera på.

Själv läste jag i en ljus, färgrik omgivning, men bokens handling blir alldeles mörkare än så...

Björnstad är en roman skrivit av Fredrik Backman – och den handlar om en liten stad. En väldigt liten stad, som dessutom befinner sig mitt i en skog. En stad som försöker bara att stå upp för sig själv, eftersom den har ingen och inget att lita på (och dess borgares förakt mot större städer är nästan påtagligt). En stad där alla känner sig som björnar, för att de alla (okej, nästan alla, i alla fall – några hatar den, vilket är en viktig punkt här i handlingen, som en källa till mellanmänskliga konflikter) delar en passion – den enda passionen genom vilken kan staden göra sitt namn känt i världen. En djup passion för ett ordinärt idrott – ishockey.

Ishockey är det centrala ämnet i Björnstadarnas liv, eftersom den ger borgarna en chans att överleva (och som läsaren får veta under loppet av berättelsen, det går verkligen inte att leva i Björnstad, utan att bara överleva) i en så avlägsen och gudsförgäten plats – ishockeyn tros vara viktig för ekonomin samt för människornas stolthet. Den är ett gudomligt ärende. Den betyder bara allt.


En långsam början

När jag började läsa, bokens inledning såg ganska tråkigt ut, med alla de omfattande föreställningarna av bokens karaktärer (det finns fler av dem, man måste vara uppmärksam – men Backmans beskrivningsstil är så färgrik att det är egentligen svårt att glömma bort dem, allt är riktigt lätt att föreställa sig).
Men detta ska inte förhindra läsaren att sätta sig in i boken – och att få reda på vem är vem, innan berättelsens flöde tar full fart.

Laget är större än jaget

Hela staden är genomsyrad av hockey-mentaliteten som väcker otrolig känsla av tillhörighet till det gemensamma “Björnlaget” i människor runtom staden – vare sig för gott eller ont. Alla känner sig som en del av ett större lag där alla tror att det inte är ett alternativ att förlora mot främlingar. Det är dessutom därför hockeyn är bara det viktigaste på detta ställe – när det handlar om en avgörande hockey-match, mycket står på spel för björnar från Björnstad. Mer än bara stolthet (och sponsorernas pengar :-)).

Men trots att lagmentalitet består i människor på utsidan, i slutet måste man inse (och några får inse detta på det hårda sättet), att i verkligheten alla kämpar bara för sig själv, för sin egen skull, bara för att överleva i den här staden av björnar.

En del har björnen i sig

Backmans skrivstil är väldigt tydlig och berättelsen just flödar i en naturlig takt. Läsaren får ta en titt in i flera av Björnstads familjer, hur de tänker och beter sig bakom stängda dörrar eller vid andra tillfällen, hur de bryr sig om varandra (och andra). Hur går det bland stadens ungdomar som lever för hockey (eller ej…), vilka som får vara björnar i vildmarken – och vilka som ska inte få vara en.

Det är markant att varenda karaktär i Björnstad har sin enskild personlighet, så kommer vi att träffas med framåtsträvande själviska hockeykrigare, blygsamma killar som har sitt huvud fullt med stora drömmar, tjejer som är bara fastnade i den här världen där flertal är förblindat av falska idoler, oroliga föräldrar som vill ha bara bäst för sina barn (på ett eller andra sätt) och tränare som vill ta stadens hockeylag till nya höjder. Och dessutom många och många andra. Det är bara omöjligt att täcka alla komplexa personligheter som erbjuds av Björnstad.

Antingen vinner man eller så är man alla andra

Relationer bland Björnstads borgare är intrasslade i en stor och komplicerad webb av vänskap, hat, ambitioner, svek, skuld, själviskhet, likgiltighet, idolisering.

Det finns bara en enda sak som binder Björnstadarna samman – det lovande junior-hockeylaget, vilken ses som en väg för Björnstad att stiga upp till landets rampljus. Var som helst annat spelar inget roll alls. Hockeyn är allt som är av betydelse. Det är otänkbart att förlora mot andra. Och inget rum kvar för människonatur.

Även när fruktansvärda saker sker, det finns ingen att stå upp för dem som behöver stöd mest – alla blundar och står upp bara för sina egna flyktiga ambitioner.

Det är bara ett spel. Det kan bara förändra liv.

Bokens viktiga punkter (och frågor den därvid ställer) kan sammanfattas så här (de till och med rimmar – det hade inte varit min avsikt, men ändå synas det passande):

Det är alltför lätt att bli gripen av trångsynthetens fara.
Bara hur långt ska man gå, för att skydda sina nära och kära?
Om man gör hemska dåd, just hur tung skuld är det att bära?
Vore du ett offer, hur djupt i din själ ska en kniv av rädsla skära?
Så orättvisa och hycklande alla och allt kan vara…
Som var redan sagt – alla slåss för sin egen skull bara.

Låter sentimentalt, men allt om denna bok är precis så här. Eftersom boken är en metafor i sig själv – den är ett fönster genom det kan vi beskåda just hur funkar det ofta bland människor, oavsett var än en sådan “Björnstad” befinner sig. Björnstad kunde väl vara vilken by och stan som helst, och det inte alls behöver att den är besatt av ishockey – utan av vad som helst som gör människor till slaver av falska känslor, vilka kan förgöra dem från insidan och förvandla dem till marionetter för sina egna kortsynta ambitioner och ego.


Borde du tacka ja till en läsarresa till Björnstad?

Björnstad är i själva verket inte en roman passande för alla – men om du låt den fånga dig och suga dig in i en emotionell berättelse om människor, då är du in på en vild färd till en historia som ska inte lämna dig orörd.

Björnstad är inte en bra roman för att vila med under en helg, utan är det ett förstoringsglas för att se in i människornas själar påverkade av småstadsmentaliteten, som du kan titta genom – och jag kan garantera dig – du kommer inte att glömma det som du kommer att se, inom den närmaste framtiden.